Idag åkte vi ner till den sydligaste punkten i Florida, Key West. En nercabbad resa i solsken på ca fem timmar tog oss dit.

En mysig liten stad som är omringad av vatten. Jag köpte mig en Harley Davidson tshirt där och lite andra kläder. Det är nämligen skattefritt i Key West.

Påvägen hem igen blev det ett stopp efter halva resan för att ta in på ett mysigt hotell.


// Emil

I morse åkte vi till en gigantisk shopping outlet galleria. Det tog precis hela dagen att gå runt där, ändå missade vi säkert massor.
Det sämsta med det här landet hittills är att tjejer och killar absolut inte får vara i samma omklädningsrum, hur ska man då kunna säga vad som är fint och inte om inte ens respektive får se?

Jag investerade i en ny mc jacka på den lokala Harley handlaren. Halva priset jämfört med Sverige.


// Emil

Efter 1,5h sömn var det dags att hoppa på flygbussen utanför hotellet.
När vi klev på flygplanet grattade flygpersonalen oss för vinsten eftersom att alla hade på sig Mini / Monster -kläder.

Nu när jag har landat i USA har jag varit i fyra olika kontinenter på fyra månader. Europa, Afrika, Sydamerika & Amerika.

Några timmar skulle spenderas på flygplatsen i väntan på Jenny. Skaffade mig därför en internetanslutning och började surfa runt. Efter ett tag började jag fundera på att skaffa hyrbil. En Mustang cab hade ju varit coolt att glida runt med här.
Bokade bilen och gick fram till disken. Han bakom disken sa att han hade en bra och en dålig nyhet.
Den dåliga var att Mustangcabben inte fanns inne. Det bra nyheten var att jag då blev uppgraderad till nästa nivå, vilket var en Chevrolet Camaro SS -11. En bil med V8 och 440 hästkrafter, egentligen skulle denna kosta tre ggr så mycket, men jag fick den för samma pris som Mustangen.

När jag hämtat ut bilen körde in mot Miami beach för att kika lite.
Åkte sedan tillbaka till flygplatsen för att hämta damen och sedan köra vidare mot Fort Lauderdale.

Det blev en lugn kväll med besök på ett av stadens steakhouse för att äta revbensspjäll. Dom bästa jag ätit i hela mitt liv faktiskt, det räckte med att titta på dom så ramlade köttet av benen.


// Emil

Sista dagen av 2012 års Dakar. Medans vi närmar oss Lima blir det mer och mer folk längs med vägarna. I den här staden bor det ca 9 miljoner människor.
Vägen in till centrum är avstängd för Dakarrallyt. Det kändes rätt maffigt att åka ensam på en så stor väg mitt i stan.
Idag har kompressortutan på lastbilen gått riktigt varm. Den har tutat mer än den har varit tyst. Jag ska lägga upp en film någon dag så förstår ni vad jag menar.

Vi VANN DAKAR 2012!! Väl framme vid podiet var jag uppe sju ggr med teamet, det var fotografer och tv kameror överallt.

Efter att ha hållt pokalen över huvudet och blivit fotograferad var det dags att ge sig av mot serviceplatsen och hämta väskan ur lastbilen. Därefter en snabbis till hotellet för att duscha varmt för första gången på över två veckor.

Teammiddag på en fin restaurang och sedan vidare till Dakars officiella avslutningsparty.


// Emil

Ännu en tidig morgon där våran lastbil blir utskickad på att göra pre-service. Men nu är slutet inte långt bort.

Här borta i Sydamerika är nästan alla lastbilar som man möter så kallade långnoslastbilar.

Idag gör vi sista servicen på bilarna, även denna gång i sandstormsförhållanden. Morgondagens specialsträcka är endast 29 km lång. Vi har en rätt stor ledning, Men ännu kan allt hända.

Sista natten i mitt gröna enmanstält är förbi. Inatt ska jag sova på ett tält på ett lastbilstak, fyra meter upp i luften.


// Emil

http://emillofkvist.blogg.se/images/2012/pic_185592424.jpg">http://emillofkvist.blogg.se/images/2012/pic_185592424.jpg" class="image">

Långt efter midnatt kryper jag in i mitt gröna tält på 2000 meters höjd. Äntligen så börjar det bli lite svalt om nätterna.

Efter 3,5h sömn var det dags att kliva upp. Förbereda bilen och äta frukost i det stora cateringtältet som finns på varje ställe.
Efter att det dagliga lunchpacket hämtats ut var det dags att hoppa in i lastbilen igen.
Nästan 60 mil resväg längs med Perus kust åker vi för att komma till nästa serviceplats.
Långa resor har blivit bra resor på så vis att man kan sova mer, för det behövs verkligen nu.

Jag hittade ett öppet Wlan på en bensinmack i en liten by, hann kolla mailen och uppdatera sig lite på Aftonbladet innan det var dags att åka vidare. Första gången på 13 dagar som jag fick tag i en internetanslutning. Tänkte skriva något på Facebook, men nej, så blev det inte.

Nedräkningen har börjat, det är endast två servicar kvar nu. Det ska bli underbart att slappna av efter dom här veckorna i Sydamerika.

Imorse delade jag ut några Monster drycker åt den lokala polisstyrkan som blev glada och började prata. Man blir så stolt när någon frågar vart man kommer ifrån när man kan svara "Sverige".
Strax där efter kom en kille ifrån ett japanskt team som också ville ha energidryck. Han tackade hjärtligt och åkte sedan iväg på sin lilla moped. Efter någon minut kom han tillbakaspringades med två små japanska mjukispandor med en ros på som han ville ge mig.

Väl framme på dagens serviceplats fick jag slita upp skidglasögonen ännu en gång pga ännu en sandstorm.

// Emil

Runt 30 minuter innan bilen skulle åka kunde vi sluta jobba. En hel natts jobb utan någon som helst sömn kunde skrivas in i historieböckerna.

Servicen som skulle göras senare på eftermiddagen gick segt. Allting tog längre tid än vanligt, motivationen var dålig och alla var trötta.
Dessutom skulle växellådan bytas pga att den snart hade gått för långt. En liten pjäs på drygt 100kg.

Vi blev färdiga nästan sist av alla med servicen, det är verkligen inte vanligt.


// Emil

Den här dagen är den sämsta hittills. När vi sitter i lastbilen får min kollega ett samtal ifrån Polen där dom berättar att det är game over för våran bil. Han har stannat på sträckan pga styrservoproblem.
Hade tappade drygt en timme där. Senare under dagen fastnade han i sanddynorna och skulle bli uppdragen därifrån. Bogseringsrepet gick sönder och slog sönder vattenkylaren.
Där tappade han fyra timmar till.

Riktigt tråkigt, det som såg ut att bli en klar podiumplats.

Idag är det sista dagen i Chile, imorgon är det dags att försegla lastbilarna så att vi inte smugglar mat och sedan åka över gränsen till Peru.

Idag har jag hunnit med att blaskat fötterna i Stilla havet som inte var så stilla. Vågorna slog en på benen så att shortsen blev blöta.

Tillbaka på serviceplatsen igen fick jag order om att sova, pga vad som hade hänt med bilen.

Drygt 6 timmar efter dom andra bilarna har kommit rullar våran bil in med en bitter chaufför i.
Det vara bara att börja skruva. Och det gjorde vi tills solen gick upp och lite därtill.

Idag vrids "rallytime" tillbaka två timmar för att matcha Perus tid. Detta skulle egentligen innebära två timmar extra sömn, men det blev två timmars mera jobb.

// Emil

Nu har jag varit utan internet i tio dagar. Det känns lite konstigt, jag har inte en aning om vad som har hänt i omvärlden. Men ack så mycket tid jag sparar på att inte stirra på telefonen eller datorn i flera timmar om dagen.

Ännu en tidig morgon är vi påväg igen. På min vänstra sida lyser månen upp stilla havet medans vi fortsätter våran trip mot Peru.

Det verkar som att jag har kört punktering på luftmadrassen, men det går väl att leva med sålänge vi tältar på sand.

Precis innan rallybilen skulle komma till oss på serviceplatsen fick vi reda på att han hade rullat, eller rättare sagt vält. Chauffören, kartläsaren och en motorcyklist puttade tillbaka bilen på hjulen och dom kunde åka vidare.
Väl framme syntes knappt några större skador. Rutan var sprucken och höger backspegel var borta, samt några sprickor i tacket.
Det kunde ha blivit mycket mer jobb än vad det blev. Verkligen tur i oturen.

Även om det är häftiga landskap där vi åker har jag nu börjat prioritera sömn. Jag missar nog verkligen jättemycket. Men den lilla sömnen man kan få måste man ta tillvara på.


// Emil

Avfärd riktig tidig morgon med 60 mils färd till nästa serviceplats.
Behövde ta igen lite sömn vilket innebar att jag sov nästan 50 mil. Jag missar alla vackra vyer men att vara pigg är en grej som står högt på min priolista.

För första gången i mitt liv har jag nu både sett och känt på Stilla havet vid Chiles västkust.

Ännu en serviceplats med sand, vackraste platsen hittills med havsutsikt. Det bästa med sand är att det är mjukt att sova på.


// Emil

Idag är det "rest-day". Dock mest för förarna, för oss mekaniker innebär det i princip helrenovering av bilen.
Bussningar byts i alla bärarmar, växellåda och alla diffar byts ut, även nya drivaxlar och kardan för att allt ska vara fräscht.

Vi har kommit halvvägs nu, iallafall om man ska se till dagarna. Men inte sträckan, rallybilarna har bara betat av 40% än så länge.
Det är en lång väg kvar och allt kan hända. Blickar man tillbaka på första veckan så är det galet bra. Vi ligger 1a, 2a & 3a i totalen. Det kan inte vara bättre. Hoppas bara att det räcker hela vägen till mållinjen.


// Emil

Idag har jag fått prata lite svenska. Både i telefonen med Jenny och på plats med två svenska team. Trodde bara att det var ett svenskt team här, men igår hittade jag ett motorcykelteam ifrån Norrköping som kör Husqvarna. Tydligen har någon Husqvarna aldrig korsat mållinjen på något Dakarrally.

I lastbilen vi åker får man passa sig för att köra för fort. Vi har en såkallad " Tripy" som fungerar som GPS samt att det loggar hastighet.
1 - 20 km/h över gränsen kostar 100€/200 meter. Så det kan bli galet dyrt. Dock har den en tolerans på 15 km/h, vilket innebär att man får böter om man åker 16 km/h över gränsen.

Idag hade vi "Monsterparty" i våran serviceplats. En hel del folk och trevlig stämning. 2 öl, sen var det bra för mig. Dags att krypa om in i tältet och få några timmars sömn.


// Emil

Inatt fick jag runt 6,5h sömn, vilket är tre gånger längre än natten innan.
Kroppen trodde väl att det var någon form av rehab så nu är jag mycket tröttare än vad jag varit dom andra gångerna jag gått upp.

Imorse när alls skulle ut ifrån serviceplatsen var det kaos. Ett grindhål på drygt 3,5 meter där alla lastbilar skulle igenom vid samma klockslag och ingen form av kösystem fungerade.

Idag har det varit den mest spännande resdagen då vi åkt över bergen till Chile. Galet vackra vyer bl.a. en jättestor turkos sjö med dom snöiga bergen i bakrunden på 4100 meters höjd.
Man blir väldigt lätt ansträngd där uppe, jag provade att springa några meter och det var verkligen världens skillnad.
Dom lärda säger och att man blir väldigt trött på sånna höjder. Men förhoppnings slipper vi höjdsjuka eftersom att man då måste befinna sig på 3600 meter eller högre i sex timmar för att få det. Vi ska upp på 4700 meter och vända neråt igen.

Något som jag inte visste var att alla förseglade påsar och burkar sväller när man åker upp så högt. I vissa fall exploderar till och med grejer.

Nu när vi har kommit till Chile verkar det vara slut på all grönska. Här är det bara torrt överallt och vattnet får man äns inte använda till att borsta tänderna.

I teamet är vi 96 person med 19 olika nationaliteter.

Idag ligger våran serviceplats väldigt nära den där gruvan som massor människor blev instängde i för inte så länge sedan.


// Emil

Efter nästan tre timmars sömn i ett stekhett tält försökte jag ta mig till frukosten. Ögonen gick knappt att öppna och klockan var strax efter 04:00 på morgonen.
Efter lite stress vid frukostbordet hämtade jag ut dagens lunchpacket och gick med rask takt tillbaka till lastbilen.
Idag skulle vi lämna serviceplatsen först.

05:00 rullar vi iväg. Temperaturen i luften är redan 31 grader celsius.

Idag är våran uppgift att göra "pre-service". Vilket innebär att man kollar över bilarna och tvättar rutor innan dom åker in på rallysträckan.

Det är redan flera i teamet som har fått magsjuka och feber. Jag hoppas verkligen att jag slipper det. Dock är det fortfarande många dagar kvar innan det här äventyret är slut.

Idag har jag fått mitt första myggbett här, mitt i öknen, nu är det bara att hoppas på att myggan inte flög runt med dengefeber. Stick två ifrån en sån mygga ska tydligen ha en dödlighet på 95% risk.

Bergskedjan mot gränsen till Chile börjar komma närmare och ser riktigt maffigt ut nu. Men vi har inte kommit upp på några mega höga höjder än, det dröjer nog någon dag till.
Runt 2000 meter över havet var vi idag när vi korsade några berg på en riktigt tight grusväg med många stup. Mycket vackra vyer med höga klippor och djupa dalar.

Kvällen kan summeras med sandstorm och sent arbete. Mina skidglasögon som jag köpt i Helsingborg fick jag verkligen användning för.

När det var dags att slå upp tältet i sanden var man tvungen att kolla efter scorpioner. Det ska tydligen göra rätt ont att bli stucken av en sådan, och dom här var oftast inte dödliga.

Detta blev den senaste kvällen hittills för min del och imorgonbitti kommer att bli den tidigaste morgonen. Men man ska väl vara glad, det är flera i teamet som har jobbat dygnet runt.


// Emil